Gyllenberg.org
Hoppas på nya kul grejer där.

Jag vill bara få veta att det kommer bli bra, men enda jag känner är att det håller på att bli dåligt för att man låter saker slinka iväg och man låter tappa. utan att man bryr sig.

Vet inte. vad ska man göra. var e min supersöta lilla tjej, som en tröstande nalle. att hålla och höra andas. Måste väl snart hitta något annat att göra för att försörja för oss och henne. Känns inte som om jag ens längre vill vara kvar. som om man slänger allt bakom sig.

Snart framme. måste gå. men inte trygg, inte glad, med en känsla av hot. Vågar inte längre möta människor… fan jävla skit..

Del ett och sen följer väl resten sökbart hoppas jag I samarbete med Studiefrämjandet, Söderort avdelningen och Stockholmsspelkonvent, mfl

Vi tar alla i sina egna fönster här också.

Vi tar med den här också, för den var bra

Det har spenderats endel tid med att jobba kring vad folkbildning är ochdess syfte. Det flyter ihop med vad jag tror på kring folkbildning och det jag tror på kring spel, och det jag tror på hos människor.

Att beskriva det nyttiga med spel och att spel är en färdighet man lär sig. Att sverok har flera olika kulturella områden som den plockar håller inom sina ramar och att det finns en kunskapskurva att jobba med för att lära sig dessa områden känns naturligt för mig, men visar sig gång efter annan dels verka naturlig för andra, andra helt främmande, och sen verkar de overkliga för andra, som man ibland trodde man hade med sig på tåget.

Så vad är folkbildning i allt det här. Om jag får tolka handlar det om att få möjligheten att lära sig om vad man vill lära sig, tillsammans med två eller fler personer för att gruppen och utbytet är viktigt för att dela erfarenheterna. I processen växer individerna och gruppen och i att de växer tänker de och där sker en förändring som inte bara bildar gruppen i det ämne den studerar, men även höjer deras bildningnivå och genererar att de vill mer.

Aktivitet föder aktivitet. Striden handlar mycket om att förklara att oavsett handling så är handling skiljt från lärande. Handling är något vi kan reflektera över. Och möjligheten att få handla för att lära sig, eller lära sig inför handling borde vara lika för alla områden av lärande. Men hur förklarar man det.

Och ja, vad säger man om Israel?

Och jag pekar gärna också mot mitt senaste tillskott i länklistan, Miriam, som även hon har en positiv inställning och vy om man tänker spel, lek och lärande. Med fokus på Lajv om jag får tolka. Men jag lyfter det för det handlar om viktiga saker kring eldsjälar inom alla områden och vilja, samt referat kring sverok.

Så miriam, keep up the good work. Och lika så alla ni alla Eldsjälar som slåss för vad ni tror på.

Vi var med min studiefrämjandeavdelning på en liten konference på temat ”hållbar utveckling”. Det var mycket bra, och även mycket som kändes som det går att presentera på ett effektivare sätt baserat på publiken förståss. Jag känner att jag fick med mig endel information kring just att det är dåligt att leva eller äta. Men inte all fakta i ämnet. Att dra ned på nötkött verkar vara en grundläggande faktor, sen pratade vi endel kring energi. Så vad jag hade tänkt ta upp i min evoke skulle bla handlat om att matfaktorerna i form av matbrist. Vad jag känner i form av matbrist i mitt närområde så har jag oförståelse hur det kan råda. Även i sverige går det att leva för under 20kr dagen i matväg. Och vårat sociala skyddsnät, även för invandrade sträcker sig över de 20 kr. Och 20 kr gäller dessutom för köp av ganska stora varor. Vi har ett fint lyxsamhälle där mat inte är ett problem och där husgeråd i matväg utgör ca 10% av vår inkomst. Där är hyran en mer intressant faktor som är ca 50% för mig, vet inte om det representerar ett snitt. Det skulle innebära 60% redan där. Och jag vet inte om jag har räknat med moms i det eller inte. säg att jag tar upp 20% i resor och prylar, så är sen typ 20% moms i så fall.

Siffrorna är luddiga för mig. Men jag ser själv inget större problem i att jag kunde äta billigare. Men jag har inte behov av att lägga mer pengar på min mat för mängd. I perspektivet då gäller snarare att leta lokalproducerat och miljömedveten mat och rättvisemärkt mat. Vi i väst har liksom inte problemet just nu. Det problem vi äger är att vi ”måste” köra lyxen. Att gå ut och äta, att äta kött så mycket det går.

Intressanta faktorer i världen kring just maten är dels bristen på mat, vilken är diffus för mig. Det råder inte brist på mat, det råder brist på mat på rätt ställen. Det råder brist på vilja att laga i väst, och vi brukar vår mark lite märkligt. Så vad kan jag göra bättre i mitt eget närområde. Svårt att säga. Som person kan jag se till att laga mat. Och inte slänga mat. Jag kunde ev gå ut och se om man kan göra lokala matdagar där man delar med sig och lagar tillsammans i riktigt stora storkok. Sen inte köpa för mycket varje gång, och köper jag mycket av något så se till att det är mat som håller sig så att man inte behöver kasta mat. Min lyx är att jag har folk som bryr sig om mig och ser till att jag äter. Den biten om att dela på ett kök och se vad som finns att tillgå är komplicerad. Men lite bättre kan jag bli, speciellt med tanke på hur enkelt det är att göra enkel mat.

Jag har också funderat över det där med odling. Jag har inte riktigt koll på det som är närproducerat just nu, men det borde gå och kolla. Vad mer är att det borde gå att se för att nyttja kolonilotter bättre. En vän till mig verkar ha plockat upp intresset att odla, så det borde inte vara mer med den saken än att se om man kan skänka eller samla ihop till en liten plätt där han kan vara och odla.

Vi var även ute på Torpet som Putte och Camilla fogar över. En sådan möjlighet att leva fungerar ju också. Allt är ju relativt så länge man kollar på vad man gör av med. Där har de el, det borde gå att fixa med solpaneler och vindkraft för att driva det logalt, och sen värmelagring i berggrunden under, utan att påverka utseendet för mycket. Kanske lite isolering. Till på det så kunde man odla marken också.

Det hela har gjort mig nyfiken på hur det ser ut på moriaberg hos Tu lajv. Där har de tittat på att odla lite och de har ju sina hus som de byggt.

Till spel nu. Evoke är ju nere som sagt. Det var ballt, jag vill lägga mer tid på just det. Bra tema att kunna kolla på vad folk tänker och skriver och värdera det och kunna diskutera innovation. Jag ska se hur jag kan jobba med att pusha studiefrämjandet i den riktningen så att man kanske kan vara del i den rörelsen också. Sen har vi nog just bestämt oss för projektledare för ett av sveroks projekt. Det kommer nog bli bra. Jag har provkört lite Lord of the rings online igen. Spännande upplägg, medan jag och Cicci har lvlat till 50 i wow. Ikväll blir det spelprovning kring Smallworld. Jag gissar att jag kommer bjuda på matvete till mig och de andra där, undrar vad mer vi har hemma. Sen kommer vi också prova mitt egna prototypspel. Snart måste jag verkligen hitta ett bra sätt att trycka spelet och bestäma reglerna bra. Men det var roligt.

Nästa vecka är det dags för spelkväll igen. Lite affischer ska upp. Vi ska se till att köra föreläsningen. Så lite mer planering samt se vilka spel som ska med. Jag kunde tänka mig att spelleda det scenario jag skrev förra året. Det tar 3 timmar i anspråk. Vi kommer ju förståss ha vårat lilla fik och ha en mackgrill för lättare förtäring. Måste se så vi kan ha med oss ubunto också. det har jag glömt. men det får ses till att fixa.

En kort uppdatering alltså. Vi kommer också upp med lite bilder snart kring hur det gick på lincon. Och Sen blir det bilder på lokalen vi tittar på för konventet. Ballt ballt ballt.

Jag får den inte att embeda med Bambuser-embed koden. Men vi kör en länk

http://static.bambuser.com/r/player.swf?username=gyllenberg

Men jag jobbade på en föreläsning som jag inte genomförde på spelkvällen, men som kanske kommer nästa gång. Så jag tar och postar här de frågeställningar jag tänkte kring och en första genomskrivning av vad jag tänkte när jag försökte tänka kring just de frågeställningarna

Föreläsning om ”Spel & Spelande-Engagemang kring spelande och hur man kan utvecklas som spelare”

Frågeställningar till föreläsningen

1 Vad utgör ett spel?

1.1Vad skiljer det från leken

1.2Var kommer spel ifrån

2 Varför spelar vi

2.1Är det roligt, för stolthet, socialt tvång, för att bli bättre

3 Hur kan vi bli bättre?

3.1 metoder

3.2 I vad blir vi bättre

3.3Är våra kunskaper relevanta för vår tid och applicerbara

4 Taktiska moment i spelande

4.1Vad kan vara taktiskt och strategiskt spelande

4.2Hur skiljer sig taktik och strategi

5 Engagemang och nivå hos spelare

5.1 Hur olika personer spelar

5.2 Olika spelstilar och när de är applicerabara

6 Generella regler för spelande och metaspeleffekter

6.1 hur definerar vi genrer

1.1  I min erfarenhet och kring vad jag har läst så när jag bläddrat i litteratur som exempelvis ”Rules of play” så nämner den ett gäng med filosofer ( vilka, sida i boken) som försökt behandla ämnet spel som företeelse och aktivitet.

De författarna till boken har lyckats utröna en tolkning som nu mer hålls relativt som uppfattning vad jag förstår som acceptabel. Tolkningen innebär att Spelet håller en liknande begreppsvärld som leken, men därtill även håller mer strama regler. Reglerna är mer ”tydliga” i sin utformning och det finns ett avgränsat början och slut. Spelet som aktivitet rör sig i en begränsad tidsrymd med flera lager av deltagande och förståelse.

Leken har gärna något redskap, någon fast regel som utgör spelets hjärta. Exakt var skiljelinjen mellan lek och spel går är diskuterbart, precis som var spel skiljer från sporten.

Ser man till en spelgenre som rollspel så följer ofta tydliga spelregler, men sen finns även former som ”friform” som släpper regler då dess utövare ser reglerna som en begränsning i deras berättande som de vill lägga som fokus för sin aktivitet. Förblir rollspel då ett spel eller är berättelsen då en lek?

En generell linje vad jag ser är att det ligger ett system i spel. Det är något man kan öva mot, något man kan vinna i, oftast. Men frågan är långt ifrån enkel.

1.2  Var kommer då spel ifrån?

Åter en omöjlig fråga. Ska man följa upp så kan endel härleda spel och spelmoment som en uråldrig rit för att tolka gudarnas vilja. Momentet att slå en tärning och lita till slumpen, lever också kvar även i vår tid hos somliga. Tävlan är en annan aspekt av spel. Att tävla skiljer sig i våra ögon från att kasta tärning eller benflisor, men kulturellt kanske de följer samma regler. Ett tecken på gudarnas vilja om vem som ska få regera eller mästra.

För intressant läsning kan föreslås att titta lite på wikipedia, och kanske Rules of play. Det finns absolut mycket på ämnet och andra som kan berätta mycket mer.

2.1 Så varför spelar vi då? Det är här jag tycker vi kommer igång ordentligt i vad det här handlar om. Den här frågan var väldigt spännande och rolig att fundera över tycker jag. Det snabba svaret är förståss ” det är roligt”. Det är lätt att säga, men är det sant. Om jag skulle be er alla att fundera kring varför ni spelar spel. Varje tillfälle ni spelat spel, skulle det då vara sanning att ni spelat för det varit roligt, hade ni verkligen roligt varje gång ni spelade. Själva har jag börjat ifrågasätta om det är just ”att spela” som är det roliga. Men diskussionen kring spelande, att träffas och ”göra” något, det tycker jag är roligt. Att spela med någon kan vara roligt. Roligt finner jag är en definitiv faktor i argumentationen och sammanhanget varför, men jag ser den inte som det enda.

Tillhörighet, stolthet, vänskap. Är väl fler anledningar. Numer spelar jag, eller ”vill jag spela” för att prova nya spel, hitta nya saker, lära mig mer om spel och hitta just spel jag uppskattar och har roligt när jag spelar. Men att hitta ”the fun factor” i ett spel är inte alltid det lättaste.

Det är svårt att hitta ett svar på varje fråga. Ofta vid spelande så är det någon som är med bara för att vara snäll, för att vara en del i sammanhanget, för att ställa upp på de andra.

Man kanske spelar för att det inte bara ska vara att sitta av tiden, utan då som ett tidsfördriv.

Det ställer ju frågan, är det ”roligt för sig” eller ”roligt i relation till något annat”

Sen då som sagt. Spel som tävling och strävan att bli bättre är ju ofta närvarande. Ofta är meningen med att spel att vinna, så blir man bättre kanske utfallet ”att vinna” ökar i sannolikhet.

Många av oss ser kanske charmen i att belöna bort minuter då och då i en svacka för att ”lagra” lite fokus. DVS ett flashspel eller farmville några minuter, som krydda och paus i vardagen.

Frågan är då om dessa spel också är roliga, eller om det bara är, något annat, ett avbrott. Känns som jag ställer fler frågor än vad jag svarar på. Men Jag tänker det som tankeställare, och det får ju gärna bli diskussion kring det här känner jag.

3.1 Räcker det med att träna, Och hur tränar man? Det skiljer sig nog från spel till spel. Den digitala marknaden lär oss spela själva, men även spel som schack har böcker och metoder för att träna själv. Nu är jag ju inte Lärare och jag saknar ett ton med utbildning inom pedagogik, men vad jag förstår så är repetition och reflektion två framgångsrika metoder till lärdom överallt.

Men kan vi klassa spel och spelande som kunskap eller som en färdighet. Eller är varje spel en egen färdighet och en egen kunskap.

3.2 Frågan kring vad man blir bättre i är förståss uppdelad i två delar. Vi har dels själva spelfärdigheten, dvs att styra figuren på spelskärmen, att planera och förstå taktiker i schack och andra spel, att minnas och använda reglerna till sin fördel i spelet man övar på. Men vi har också faktorn att vi blir bättre på sekundära färdigheter kring spel. Hur menar jag då. Jo. spel Kan spelas på engelska, tex. Då kanske det är så att vi behöver kunna engelska för att spela spelet, kanske lär vi oss engelska när vi spelar, Lära sig nya svåra ord. Men finns det mer sekundära färdigheter och kunskaper.

Språket, social kompetens, huvudräkning, diplomati, grupptillhörighet. Språk tog vi upp. Social kompetens. Att spela spel brukar innefatta en annan spelare. Datorspelandet tog bort det ett tag och det kommer ändå tillbaka. Det är en färdighet som kanske kommer i skymundan, men vi hanterar våra sociala kompetenser på andra sätt, och framförallt så påverkas våran sociala kompetens av att vi spelar eller inte spelar spel. Jag vill hävda att om något kan försämras utav att man utför en handling, så bör den också kunna förbättras av en annan handling med samma metod, annars borde den inte påverkas. I de spel jag primärt talar om så är det ett socialt utbyte mellan spelare. Gruppen spelar och påverkar varandra. Hur jag agerar i spelet kommer påverka de andra spelarna och vi kommer hamna i konflikter. En bra tanke kan ju vara att inte låta konflikter spilla över ut i livet, men är det så enkelt. Det är ju ofta en direkt handling, en aktion som då får en reaktion. Om jag spelar ett spel och ser att jag är först i monopol till ruta x. och köper den, så är ju det direkt för att hindra mina spelare. Spelet har det som en klar faktor. Men om jag samtidigt har 4 pjäser ute på fiabrädet och mitt slag gör att jag kan knuffa ut en av mina motspelare, då kommer en social diplomatisk aspekt in i bilden. Dvs är det sjysst av mig att göra det. Hur kommer det påverka min relation till den här personen?

Vissa spel och spelare därtill utvecklar också en tillhörighet till vissa andra spelare. Beroende på vilket spel det är så kommer det påverka. I stora onlinespel som World of Warcraft ligger tillhörigheten i ens Guild. Dvs den grupp med människor jag sökt tillhörighet till för att besegra motstånd jag aldrig kommer kunna ta mig an själv eller ens med mina närmaste 4 kompisar. Till exempel. Det är en tillhörighet om ett högre mål. Men det var ett exempel. Det kan också komma ned på att jag antingen förstärker eller förvärrar min tillhörighet till en i min vänskapskrets genom att hjälpa eller skälpa för denne eller någon utomstående när vi spelar med främlingar.

Huvudräkning tror jag alla har klart för sig vad det är och hur vi menar. Att kunna räkna steg, eller förutse och planera drag utifrån vilka resurser jag har på handen och vad jag behöver för att vinna.

3.3 Frågan jag ställer mig är om kunskaperna är relevanta för vår tid och vår verklighet. Eller snarare. Den precision och definition inom vardera kunskap, om den är applicerabar eller positiv i våran nutida värld. Kommer mina sociala kompetenser, hur jag beter mig, vara av värde. Eller kan jag träna det till värde genom spelen jag spelar. Har min huvudräkning en plats längre i samhället. Är det bra att jag lär mig andra språk eller lär mig uttrycka mig på sätt som jag annars inte skulle behärska. Är det positivt med beräknande och diplomati.

Ibland möter vi folk på arbetsmarknaden som kan sägas spela spel. Endel jag känner är öppna med att det de känner de gör på jobbet är att spela, kalkylera risker eller föra den dialog som liknar spel som diplomacy. Att beräkna utfallet och huvudräkningen om mina pengar kommer räcka till när jag handlar kanske är att dra tråden för långt, för det kanske är ren matte, men ändå kan vi använda monopol eller tja, settlers som förebilder för att bli bättre på att räkna snabbt.

4 Taktiska moment i spelande

4.1 Vad kan vara taktiskt och strategiskt spelande

För mig när jag spelar spel så kommer det ofta ned på att jag börjar planera, eller försöker planera ett tillvägagångssätt för hur jag ska göra nästa gång det blir min tur. Det i grunden ser jag som taktiskt. Att börja tänka på vad de andra spelarna gör, hur det påverkar mig, vad jag behöver göra i min tur för att förbättra min situation, och hur det påverkar min nästa tur och tanken kring hur jag gör i den och så vidare.

För mig att vara strategisk, ligger i att ha en övergripande förståelse för spelet och ett sätt att spela just det här spelet för att se om jag vinner den vägen. I spel som settlers kanske det handlar om att jag ska vinna genom att bygga städer, eller att jag skaffar längst väg, eller utvecklingskort. Det är alltså 3 typer, men att handla och skaffa mycket av en resurs för att konkurerar ut de andra och skaffa mig monopol och dominans. Ser man till åter Wow kanske det är att min strategi är att jag ska vara en samlare, så jag är självförsörjande. Eller att jag ska vara en helare, eller en tank.

Dvs det går ned på vilken spelstil jag väljer att spela med. Och det i sin tur kommer definiera hur jag vill gå tillväga med min taktik.

5. Engagemang

5.1 Vi har säkert alla någon gång spelat ett spel. Utkomsten av det spelet, dvs vad vi, jag du, och mina andra medspelare fick ut av det har troligen satt spår på vad vi tycker om spel. Många av oss har spelat spel och mött motståndare som verkligen inte bryr sig. De spelar för att vara del av gruppen, eller spelar för att de älskar sin motspelare och vill göra denne till lags, eller spelar för att få ut någon tjänst och visa att den ställer upp. Andra spelar för att de älskar att spela, eller finner det nöjbart, eller ser en utmaning i att spela.

Exakt hur vi spelar är, tänker jag, individuellt. Sen kommer spelstilar. Vi spelar spel, och om man fastnar i att spela kommer man klassas in i olika spelstilar. De mest tydliga tycker jag är väl, spelare – Ickespelare. Den ena kan spela och gör det, den andra kanske kan och gör det heller inte. Är det stilar, kanske, kanske inte, men vi kommer inte på den sociale spelaren, som använder spelet som en mötesplats, och den inbitne osociale spelaren där spelet är VÄRLDEN, och de andra spelarna inte har ett verkligt värde under spelets gång. Lite kontraster och hårddragna linjer. Kan vi hålla med om dem.

Vad jag tänker är nog att det är tillbaka på gruppdynamisk nivå i många fall. I en social krets faller spelare slutligen in i en roll och den kommer vara kompatibel med de andra, på något sätt.

5.2 Olika spelstilar finner vi i nästan alla spel. Det kan vara allt från ”Kamparen” till ”Tanken” i olika fps-spel. Vi har också många exempel på ”Byggaren” & ”Krigaren” i olika spel. För mig känns det lätt att peka till Datorspelsvärlden, för mycket verkar så påtagligt där. Väldigt mycket av mina termer reflekterar jag över bland datorspelandet, och jag tänker inte lika klart kring dem som brädspelare. Men vad jag funderar över är att jag vet att det finns olika strategier och stilar även i brädspel, men finns det i alla brädspel.

Jag har vänner som jag ofta tänker faller in i en spelstil. Antagligen har de en plan, och bygger en strategi, eller följer enbart sina taktiska tankar drag till drag. Men ändå kan jag se mönster som säger mig att: ”den här spelaren kommer troligen att gå på si eller så, baserat på mina tidigare erfarenheter av dennes spelstil. Och det för jag över till andra spel vi spelar. Och jag kan ibland slås av likheter och skillnader mellan hur en person agerar i ett spel och hur den agerar i nästa.

Det kan kännas som att små små mekaniker skiljer ett spel från ett annat och en vän går från ”builder” till ”warrior”, medan två helt olika spel så håller han tema och färg. Eller så är det i min tankevärld.

Det som jag finner intressant i det hela är dels att det förståss påverkas av humör, men också av gruppdynamik. Att jag beter mig på ett sätt och vill visa mig på ett sätt och blir arg över ett spel på ett sätt, i min grupp. Men skiftar jag grupp så öppnar jag ögonen på andra sätt. Jag låter saker ske på andra sätt vilket ändrar min spelstil. Och det i sin förlängning får mig att undra över varför jag spelar, och vad mina mål i ett spel är. Min roll i spelet, och vad jag kanske kan använda spelet till.  Är det möjligt att träna sig i verkligheten genom ett spel. (något vi nu klassar som simuleringar).

6

Men för att nå de insikterna, eller vara de personerna. Vad gäller då för nya regler. Vi spelar spel, och vi vill bli bättre i spelande. Påverkar det vår värld, tja vi är här och lysnar och lära lite. Men också så lyfter vi oss över spelandet genom att tänka på spelet som just ett spel som ska spelas, testas, utvärderas, funderas över, uppskattas eller ratas.

Vi går och letar efter metaspel effekter, hur påverkar det här spelet mig, vad behöver jag använda för att vinna spelet. Jag behöver använda verkliga färdigheter för att pröva min lycka.

6.1 här tänkte jag diskutera genrer, hur vi definerar dem efter att ha pratat nu så länge. Min egen vy är något åt hållet att Genrer använder vi för att klassa spel som lika eller olika. Men våra definitioner av ett spel är rätt så subjektiva just för att ett spel kan innehålla moment som skiljer spellupplevelse om man applicerar det på olika personer och medier.  Jag tror de flesta av oss tänker skillnader mellan datorspel och brädspel. Är det två medier eller två genrer. Om det är medier, är då tex rollspel på datorn och rollspel på bräde samma genre, följer de samma ramar. Kan du ha ett FPS utanför datorn? Vi har airsoft och paintball som exempel. Kan du ha det på brädet, tja frag. Så ja antar jag. Genrerna är överförbara. Men våran terminologi kring spelen då.

Vad är en genre. Genom att kategorisera spel i genrer, lyfter vi dem till att jämföra sig med andra kultur och konstyttringar, enligt viss terminologi.

Någon kunde hävda att:

”En genre är en underordning av en konstform, eller en normaliserad form av en konstart”

”Sedan 1700-talet har alternativa definitioner presenterats, framför allt att genrerna inte strikt kan skiljas från varandra”

”att de olika verken i en genre kan uppvisa särdrag, men att de ändå identifieras genom deras likhet med andra verk i genren”

”en sekvens av påverkan och imitation och nedärvda koder som förbinder verk”,

Ser man till källorna jag tittat på , dvs Wikipedia, våran stora allmänna alltid så aktuella källa till kunskap så har vi även en lista kring spel, där vi klassar genrer som

Kortspel, brickspel, brädspel, frågespel, gissningsspel, rollspel, datorspel, pusselspel, matematikspel, partyspel (dryckesspel), korrespondensspel, hazardspel (vadslagninsspel).

Jag ställer mig genast frågan om alla dessa är genrer.

Under sökning på genrer dyker även datorspel upp som huvudgrupp med

er inom datorspel.

Strategi

Arkad

First Person Shooter

Sport

Pussel

Brädspel (det vill säga konvertade till elektronisk form)

Action

Online-spel

Rollspel

Vad är en spelare?